Förändringen jag försöker undvika samtidigt som jag välkomnar den in. Vad vill jag? Vad gör jag? Vart är jag på väg? Alla dessa frågor, aldrig några bra svar. Hur kan det kännas som att det är för mycket på gång när jag inte har någonting för mig? Varför känner jag bara för att låsa dörren, bädda ner mig i sängen och sova, när jag vet att jag egentligen vill ut och träffa nya människor? 

Regnet vräker ner, det är mörkt, löven ligger i bruna högar på marken... 

Vilse är bara förnamnet...