För att kunna börja om och starta på ny kula har jag börjat acceptera. Jag var nere på botten ett tag och för att kunna vända och börja ta mig upp var jag tvungen att ge efter och acceptera vart jag är, vem jag är och hur jag är. Det går inte att förändra något man inte tagit till sig och accepterat. Om man lever i förnekelse kan man inte förändra, då kommer man fortfarande med undanflykter. När man accepterat, kapitulerat och tagit in, då kan man börja göra förändringar.

 

Jag är mitt eget största hinder och därför är det mig själv jag valt att jobba med. Jag tror, och hoppas, att när jag fått ordning på mig själv kommer allt annat falla på plats. Mitt mål är att bli mitt allra bästa jag och jag längtar efter att kunna ta emot mig själv med öppna armar, positiv energi, kärlek och utan att dömma. Jag längtar efter att acceptera och älska mig själv för den jag är. Jag längtar efter att bli min egen bästa vän. Jag längtar efter att lita på mig själv och vara så trygg i min egen kropp att jag inte bryr mig om vad andra kan tänkas tycka eller tänka. Jag har äntligen insett att det inte handlar om att försöka bli någon annan, utan att bli den bästa versionen av mig själv som bara går. Mitt bästa jag.