Julkänslan = 0
Det börjar närma sig jul. Inte ens en vecka kvar. Jag har fått ett vik hela december och januari. Ett vik jag hatar, som ger mig ångest och får mig att bryta ihop titt som tätt. Min nya psykolog, A, säger att jag håller på att bli utbränd efter att inte ha haft en riktig, ledig semester på typ 2 år. Att jag pressar mig själv för hårt och att jag måste tillåta mig själv att vila. Jag ska göra det, vila, i februari. När mitt helvettesjobb är slut, med sina tidiga äckligt tidiga morgnar. Jag vet, jag borde inte klaga. Jag har ett jobb och tjänar pengar. Det är bara den lilla haken, att det får mig att må så in i helvetet jävla asdåligt...
Då ska jag i alla fall vila och bara vara. Om 43 dagar, om 22 arbetspass. Då ska jag vila.
Förövrigt har jag slutat med medicinerna helt, gjorde det i oktober. Den 26 tog jag min sista dagliga ångestdämpande. Sen dess har jag tagit 3 Stesolid (mitt bästa ångestattack piller), vid 2 grazy-freakout-breakdowns, och igår för att inte gråta mig själv till sömns och förhoppningsvis få sova utan ångest. Jag har även fått nya lugnande "panikpiller" utskrivna, Attarax (jäkla skit piller) som jag testade i måndags eller något sånt vid en galen ångestattack. Tog en innan allt började för att få sova ifred, fick ett psykbryt en halvtimme senare, tog en till, väntade en kvart, fortfarande psykbryt, tog tre till, ingen skillnad. Typ 2 timmar låg jag och grät, skakade och hyperventilerade. Attarax funkar helt enkelt inte. Inte alls. (Stod förövrigt 1-5 vid behov, Max 10 per dag)
Som ni hör är jag helt enkelt inte på topp. PMS gånger 1000 varje dag typ, + helt galen ångest. So much fun! 😁
