Tid att andas

Efter att ha ätit frukost och småfixat lite hemma imorse åkte jag iväg för att ta blodprover som psykiatriern (eller vad hon nu var, "psykläkare" typ) efterfrågade i samband med att hon skrev ut recept på mediciner till mig. Jag som har sjukhusfobi och är nålrädd har verkligen inte sett fram emot detta, men det var något som jag var tvungen att göra. Något jag insåg igår kväll var även att jag kunde utnyttja effekten från Stesoliden jag tar på morgonen, den som gör mig så himla, himla trött och helt enkelt hoppas på att det skulle göra det lättare att ta proverna. Det funkade utmärkt och jag gick halvt sovande hela vägen till vårdcentralen, var helt lugn vid provtagningen och började varken gråta eller känna mig svimfärdig. Så jäkla bra! Heja mig, och tack Stesolid!

Efter provtagningen belönade jag mig själv med en välbehövlig tur med våra underbara hästar i vårvädret. Vi var ute i timmar och hade hur mysigt som helst. Bästa ridturen i år, helt klart. Det är som terapi bara att vara där ute i skogen med dem, leva i nuet och bara njuta, andas och vara. Jag älskar det!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Dygnets alla timmar

En blogg om psykisk ohälsa och viljan att må bra. En blogg om livet och jakten på lycka. En blogg om en helt vanlig tjej. Den där duktiga flickan, ni vet? En blogg om att hitta sig själv.

RSS 2.0