Förutom 5 minuters stark morgonångest i morse har det varit en riktigt bra dag. Jag känner mig rätt klar, lätt och ja det känns allmänt bra. Är hemma hos familjen, sov här och ska göra det inatt också. Den där ensamma, uttråkade kvällsångesten infinner sig inte speciellt ofta när jag är här, och den är riktigt skön att slippa! Jag sov förövrigt så himla bra i natt, tror inte jag sovit så här bra på säkert 3 månader.
"What is depression like?" he whispered. "It’s like drowning. Except you can see everyone around you breathing". Det här är historien om min kamp för att hålla huvudet över vattenytan. En historia om ångest (GAD) och panikattacker. En historia om socialfobi och OCD. En historia om att vilja må bra och vara lycklig. En historia om mig, en helt vanlig tjej. Jag vet att ni är här, era besök och kommentarer värmer mitt hjärta något enormt. Tack för att ni påminner mig om att jag inte är ensam. Tack <3
