Jag tänkte gå och lägga mig en stund efter inlägget jag skrev inatt, men blev inte trött. Blev aldrig trött. Typ. Slutade med att jag tittade på en film jag redan sett och åt "kuddmackor" med smör och lingonsylt till halv 3 och förhoppningsvis somnade jag väl inom en timme efter det. Jag har verkligen ingen tidsuppfattning längre. Jag kan ligga vaken i min säng 20 minuter och tro att det gått timmar, eller tre timmar utan att ens tänka på det. Jag som alltid kunnat somna var och när som helst...

Vaknade i alla fall några minuter innan klockan ringde imorse, hur trött som helst, gick upp och stängde av alarmet när det drog igång och bestämde mig för att somna om. Ändrade mig och gick upp istället eftersom jag hade en tid att passa. Försökte få tag i mamma för att höra om hon kunde skjutsa mig eller om jag skulle ta bussen (3 timmars skillnad på när jag måste gå hemifrån) men hon sov. Bestäme mig för att tolka gårdagens sms som att hon kunde skjutsa och satte mig och pluggade teori istället för att gå till bussen. Fick ett samtal en timme senare och hade tolkat det hela rätt, hon kunde skjutsa. Score! 

Sen spenderades några välbehövliga timmar i stallet hos hästarna. Funderar ofta på vart jag varit nu om jag inte hade haft hästarna i mitt liv. Jag tror de är min räddning. Träffade en ny tjej i stallet som kanske ska hjälpa oss med hästarna någon dag i veckan, gick hur bra som helst. Stallet är, och har alltid varit, min trygghet, där har jag inga problem att prata med en främmande människa. Flytta den personen till en Ica-kö, mitt på stan eller en fest och säg åt mig att jag måste prata med h*n och jag får så mycket ångest att jag vill springa och dra ett täcke över huvudet. Jättekul...

Hitills har även denna dag varit fri från ångest, underbart!