I söndags fick jag en panikattack igen, helt från ingenstans. Jag hyper-ventilerade, tårarna rann och jag kunde bara inte sluta skaka. Vart 17 kom den ifrån??? Inatt drömde jag att jag hade sån ångest att jag i princip var apatisk. Igårnatt, eller om det var natten till lördagen kanske, drömde jag något som gjorde att jag vaknade av att jag höll på att få en panikattack. Vad är det som händer?

Jag är fortfarande seg och hittar inte motivation eller kreativitet till någonting. Jag som brukar älska att skriva kan knappt komma på ett ämne att skriva om, hittar inget flyt, ingen rödtråd och inget av intresse att förmedla.

Jag har ingen kontroll över mina känslor längre, jag vet inte vad jag känner, jag kan inte styra mina tankar, de är all over the place och ibland vill jag bara lägga mig ner, kura ihop mig och låta tårarna rinna.Trots att inget har hänt.

Jag vill inte vara ett psykfall, jag vill inte vara komplicerat drama. Jag vill inte vara den tjejen. Jag vill vara skön, rolig, lättsam och härlig. Jag vill inte vara tårar, ångest och panikattacker. Jag vill inte vara mörker. Jag vill inte. Jag orkar inte.

Jag orkar inte...