reecap in the life of a tornado
Det har hänt mycket sen jag skrev sist. Massor. Jag äter nya mediciner sen en dryg vecka tillbaka, efter att ha bytt en gång tidigare (minst). Jag har precis firat en månad med min pojkvän. Hälften av mitt kompisgäng har flyttat minst ett halvt land bort. Jag har totalt tappat "min väg" och har ingen aning om vart jag är på väg, vad jag vill eller vad tusan jag ska göra med mitt liv.
Helt enkelt, det går upp, det går ner och det är kaos in my mind. Precis som vanligt. Och just idag har jag en jobbig känsla i hela kroppen, en korsning mellan ångest och illamående. Det enda jag vill är att komma hem till min lägenhet, bädda ner mig i sängen, sova bort alla jobbiga känslor, vakna upp imorgon (så sent som möjligt) och på eftermiddagen öppna dörren och än en gång säga förlåt till min pojkvän för ett onödigt sms igår, kramas i hallen, och mysa i soffan hela kvällen.
You put your arms around me, and I´m home.
Helt enkelt, det går upp, det går ner och det är kaos in my mind. Precis som vanligt. Och just idag har jag en jobbig känsla i hela kroppen, en korsning mellan ångest och illamående. Det enda jag vill är att komma hem till min lägenhet, bädda ner mig i sängen, sova bort alla jobbiga känslor, vakna upp imorgon (så sent som möjligt) och på eftermiddagen öppna dörren och än en gång säga förlåt till min pojkvän för ett onödigt sms igår, kramas i hallen, och mysa i soffan hela kvällen.
You put your arms around me, and I´m home.