Snålblåst och hästhår

För att inte ens behöva fundera bestämde jag mig snabbt för att sova hos familjen inatt när min älskling sa att han skulle iväg till en kompis. Jag skulle ändå ut och rida med mamma, så det passade bra. 

Gick och sa upp mitt gymkort, så jäkla skönt! Jag ska aldrig mer köpa gymkort, jag hatar gymmet och bara tanken på det där äckliga, blåa plastkortet har gett mig så mycket ångest. Fy! 

Efter det tog jag tag i mer ångest och såg till att sjukanmäla mig från mina morgonpass i helgen. Det går bara inte, jag klarar inte mer, jag kommer gå i tusen bitar. Så känns det. Så jag tycker att det är okej att jag skippar det här. Jag har bara missat ett pass på 6 månader trots eoner av ångest. Nu tog det helt enkelt stopp. Fick ju dock ångest av att ringa samtalet, men imorgon när jag vaknar av mig själv så många timmar efter jag skulle varit tvungen att gå upp- då kommer det att vara så galet värt det. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Dygnets alla timmar

En blogg om psykisk ohälsa och viljan att må bra. En blogg om livet och jakten på lycka. En blogg om en helt vanlig tjej. Den där duktiga flickan, ni vet? En blogg om att hitta sig själv.

RSS 2.0