Jag har tagit en liten paus härifrån, det blev omedvetet. Jag startade en ny blogg (om något heeeelt annat), såg ett ljus, följde en impuls, hoppades att det skulle hjälpa mig uppåt. Det slog slint, fattade eld och hela illusionen brann ner till aska. Så känns det. Som att jag ligger där i mitt lilla hål igen och kravlar, medan Askungen borstar askan från klänningen och går på bal, och fågel Fenix reser sig, skakar av sig, breder ut vingarna (som Miley Cyrus i can't be tamed), och flyger iväg i sin gnistrande fjäderdräkt mot himlen, solen, friheten, och oändligheten. Och så ligger jag kvar, igen. Det gör mig så frustrerad, så trött, och så fullkomligt orkeslös. Alltså, ärligt, vad är psykisk ohälsa för jävla påfund?! Hur fan ska jag kunna slåss mot mig själv och vinna? Hur ska jag kunna mota bort demoner som är en del av mig? Hjälp.