Hej cyberspace. Har du saknat mig? Det skrivna ordet har inte riktigt varit min cup of Tea på sista tiden. Jag har knappt kunnat hitta inspiration till att skriva något, utöver jobbmail, det senaste året. Det som annars alltid varit lätt. Anyhow. Jag kände att jag var tvungen att skriva något. Ångesten är stor, tung och obehagligt närvarande i princip allt jag gör. Jag börjar få slut på kraft att kämpa emot den. Funderar på att bara ge efter, checka ut, och se vad som händer. Men jag är rädd att om jag släpper taget kommer jag få ett psykbryt på riktigt och kanske behöva läggas in. Jag är så rädd för att hamna på psyket. Så jag fortsätter kämpa bakom stängda dörrar, av rädsla för vad som skulle kunna hända om jag gav upp. Det är överdrivet energikrävande att dölja hur dåligt man mår för alla man möter. Det tar så mycket kraft. Jag är så trött.